Slut på säsongen och rehab

Säsongen är slut för oss, vi måste ta hand om aijas bog ordentligt nu och köra rehab under ett par månader. Först känndes det som att detta är fixxat på ett par veckor men hon började markera igen efter några min spring i skogen så det är def något vi måste lösa från grunden, inget högresök för oss i höst men å andra sidan är ju säsongen i stort sett slut så vi får se det positivt att nu får vi tid att vila och återhämta oss.

Igår var vi i Piteå hos deras sjukgymnast, det blev massage, stretchning laserbehandling och utbildning av matte så hon kan sköta hemläxan. Malin känns duktig och kompetent så det känns tryggt.

Något som förmodligen har bidragit till den här bogens problem är själva fotgåendet. Malin sa att hon träffat ett antal tävlingshundar som har problem just i höger bog pga att man går mycket fot vilket gör att de snedbelastar. Något jag aldrig tänkt på men som hon såg direkt var att när aija står lös/ledig och bara tittar på mig viker hon alltid kroppen åt ett visst håll, dvs en båge åt höger, vrider huvudet åt höger, Malin visade lite att Aija ex har mycket lättare för att böja bak huvudet till höger och ta en godis vid rumpan än till vänster, just av den anlednignen att hon krullar ihop kroppen till höger i foten, därav är hon mjukare åt höger hela vägen men även snedbelastad.

Jag har fått ett antal hemläxor kring stretching och massage men även att jobba med övningar som mjukar upp henne åt andra hållet samt lära in några små saker att hon ska kunna stå och hålla näsan mot sin egen rumpa ex 20 sek samt kunna dippa ner näsan på sin baktass och hålla den där. Lite kul att man kan lära in moment som samtidigt stretchar, nåt kul att pyssla med innomhus med klickern.

Malin tyckte även att jag faktiskt ska lära henne att gå fot på högersidan och köra det mellan varven just för att kompensera foten på vänstersidan, känns lite konstigt men jag får väl iaf börja med att lära henne sitta på hö och kunna titta upp på mig :)

Så vi lägger ner träningen nu på obestämd framtid och ser när Malin tycker att vi ska sätta igång henne igen så smått. Tråkigt men kan ske nyttigt att tvinga en träningsnarkoman till vila också. Nu får man tid för lite annat, vardagsrummet ska renoveras, sista fokusen på bakdömningen osv.