Helgen började med kanonväder och ett bra resultat o Lkl 1 för att sluta med sämre väder och sämre resultat i lägreklass spår.
Inte så jättemycket att säga om lydnaden hon gjorde generellt bra ifrån sig, hade kunnat önska lite mer i linförigheten men annars presterade hon på topp. Lite roligt är dock apporteringen i Lyd 1 som vi inte direkt tränat på, hon är ganska rolig fastän man håller apportbocken rakt framför näsan så satsar hon så förbaskat när hon ska gripa så att rumpan lyfter o apportbocken hamnar längst bak i munnen. Är det verkligen nödvändigt att slänga sig 15cm bara för att få gripa en grej, men det är mallemaija i ett nötskal, avdrag två enheter, flyttar sig, hehe.
Lördagen ägnade jag åt att bakdömma Ekl spår, var ett par riktigt kluriga upptag som jag än inte är på det klara med hur man riktigt ska bedömma eller hur man ska tänka men jag antar att det är frågetecken som kommer att redas ut eftersom man blir mer erfaren. På lydnaden låg jag inte så tokigt till faktiskt men det är klart att man värderar lite olika saker på olika sätt.
Så till söndagen som jag helst vill glömma, specialen gick bra vi hade fullt på påsläppet och en pinne borta. Budföringen nolla eftersom den gjordes i skogen och Aija kan inte springa budföring i skogen hon tror det är sök så hon drar alltid ut på sökslag, därav har jag skitigt i att träna det i skogen för jag vill inte bråka. Budföringen fungerar utmärkt på plan där hon kopplar rätt men tyvärr inte i skogen. Platsliggningen hade vi också fullt på hon ligger otroligt fint och avslappnat, dippar inte ner näsan något heller. Jättenöjd med hur bra vi fått till detta. Så jag kände mig ju rätt så säker i korken till lydnaden.
Tyvärr fick jag här facit på att jag nästan inte tränat tävlingsmässigt alls, hon gick igång rätt så bra på situationen o glodde mer på dommarna/tävlingsledaren än på mig, låste upp sig helt enkelt och konflikten är ju ett faktum då jag vill något och hon en annan sak, det kommer ljud. Lyckades styra igenom henne någelunda men eftersom jag avstår framförgående och sedan nollade hon hoppet eftersom hon var upptagen med att glo på tävlingsledaren fanns inget fokus fram och hon såg inte ens hindret, vi hamnade just under uppflytt på lydnaden. Riktigt surt att minna uppflytt med så liten marginal men det värsta är ju givetvis att jag fått mig den största läxan av alla. Varför har jag inte tränat tävlingsmässigt o lagt krutet där, jo givetvis oerfarenhet men jag hade nog aldrig kunnat drömma om att dett kunde visa sig med sådan kraft så fort.
Med Clara behövde man aldig köra speciellt mye tävlingsmässigt hon brydde sig inte, Aija är ju en helt annan hund givetvis och jag borde förstått det men tydligen ändå inte. Så man kan ju inite lasta Aija hon är den hon är och träningen ska ju anpassas efter henne men jag har inte riktigt förstått den biten. Tokdeppigt när man är tävlingsklar att inte kunna gå ut och tävla mer nu utan detta måste ju lösas först, hur lång tid det tar vette gudarna, hoppas kunna gå ut i höst igen men som sagt det vet jag inte. Vi får backa bandet och försöka ha fokus på att träna tävlingsmässigt samt hoppas att det inte är för befäst och går att ordna till.
Mitt i denna lilla lydnadsmissär så har vi hunnit med ett sökpass och där kan man ju ändå dra på läpparna, hon ångade på riktigt bra måste jag säga. Fick ett antal träffar med direktbelöning samt ett par tomskick som resulterade i fler eftersom det blev omskick. Gällande special kan man ju inte annat att le för hon har ju ett helt fantastiskt driv oavsett om det är sök, spår eller uppletande det är full sula frammåt jämt samt en näsa som regel oftast är på så trots att det går fort brukar vi inte missa mycket vilket är kul.
Ne som någon sa det är bara att spotta i nävarna och ta tag i lydnaden, det är ju inte direkt något fel på hennes tekniska bitar momenten finns där och sitter fint vilket hon visade i fredags förrutom i linförgheten där hon tände till lite på situationen och då givietvis gick sämre. Så vi får fortsätta att jobba på detaljerna själva och när vi tränar med andra är det fokus på tävlingssituation som gäller till 150% så får vi se vem som är mest trägen, jag eller mallamaija..........det brukar alltid vara jag i slutändan, hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar